tisdag 26 februari 2008

Äntligen... för den här gången...

Hockey. Om du hatar det ordet lär du inte vilja läsa resten..


Floppa Forsberg, aftonbladets favoritansikte, (foppa)toffelhjälte (no pun intended) frälsare, hypokondriker whatever.

Jag hatar honom!

Egentligen inte, men oftast, ska förklara;

Peter Forsberg är en utav sveriges genom tiderna bästa hockeyspelare. Han hade en drömkarriär för landslaget (vann OS-guld i Lillehammer tack vare en straffint som numera är uppkallad efter honom), och för NHL-laget i Colorade Avalanche (vann två stanley cup och utsågs till världens bästa spelare 2003-04.

Men allt har inte varit dans på rosor, (eller var det de som kanske sabbade saker för honom?) han var nämligen enormt skadedrabbad. Efter lockouten (04-05) skrev han på kontrakt för Philadelphia Flyers, där "the dynamic duo" skapades (tillsammans med Simon Gagne). Dessa två dominerade NHL tillsammans. Allt gick bra tills Forsberg ljumskskador sabbade det året (och Robert "Äsch" Esche oerhörda insatser). Tills säsongen efter valdes Forsberg till kapten för Flyers (då den föregående kaptenen aldrig återhämtade sig från en hjärnskakning).
Som en allergisk reaktion mot detta C på bröstet pajade Forsbergs fot. Han missade varannan match. Han var kapten för ett lag som inte missat slutspel i 16 raka år, men slutade året med det sämsta resultatet i lagets historia. Han byttes bort till Nashville Predators precis före slutspel för att försöka hjälpa dem till stanley cup. Det laget åkte ut utan någon seger i slutspelet. En flopp för Floppa.

Sommarn efter var han en s.k. free agent (han hade inte kontrakt med något lag), och tillbringade sommarn med att operera foten. Det såg ut som en comeback var på g, och veckorna innan säsongens start ställde han upp för Sverige i Karelia Cup (för att få lite matchövning och se om foten höll). Ett fullsatt Globen väntade ivrigt på att få se vad som kanske var guldgossens sista match för Sverige. Han kom aldrig ut på plan...

Forsberg, som i två års tid hade sett de bästa fotläkarna runt om i världen, som sagt att foten skulle hålla, inställde sin comeback precis innan matchens början. Han skulle inte börja i NHL från start, han siktade att komma till jul istället. Men vilket lag ska han komma tillbaka till? Gamla laget Colorado som han har alla minnen med? Eller Flyers som han som kapten sumpade allt och försöka gottgöra det? Eller Nashville för att faktiskt få en slutspelsseger med det stjärnspeckade laget? Eller Detroit som har en massa andra svenskar? Eller Vancouver där vännen Näslund spelar? Eller...

Ryktena har bollats fram och tillbaka och gjort rubriker överallt i hockeyvärlden i ett halvår. Men nu är det slut med allt tjaffs. Igår skrev han på kontrakt för Colorado Avalanche (jag visste om det före Aftonbladet kännde till det och hade jättekul åt det!).

Äntligen är detta kapitel i den aldrig slutande sagan om Peter Forsberg!

Nu ska vi bara se om hans fot pajar två timmar innan premiär *Karelia Cup, Host*

fredag 22 februari 2008

Amatörafton

Ikväll spelades det biljard. Jag och tre till. (mitt mål är att inte nämna några namn här på bloggen) Vi som spelade varken var eller är bra på biljard. Vissa hade svårt att undvika att stöta till det vita klotet, vissa hade en grej för att sätta sig på kloten, vissa tyckte om att lobba kloten och vissa var mer än ofta på den förlorande sidan. Detta gjorde det hela väldigt kul.

Många härliga citat som jag redan glömt fanns där också. Men men, det slutade inte med den alltför korta timmen där!

På vägen till en hamburgekedja (då bussar inväntades) gick en in i (glas)väggen, vilket var bland det roligaste jag sett. Tyvärr inga bilder från det. Denna person tappade sedan ut all pommes frites (stavas?) väl framme. Vissa har dåliga dagar helt enkelt, bättre lycka nästa gång!

Ja, det var det som kallas amatörernas afton gissar jag. Men det var kul och om nån är sugen på biljard så hakar jag på, även ifall jag inte får någon könsrabbatt.

onsdag 13 februari 2008

Klantig, klantigare, Eric

Idag gjorde jag något klantigt. Då menar jag inte det att jag lyckades få stopp i avloppsröret när jag duschade på morgonen, eller att jag tog fel buss på väg till skolan. Nejnej, detta var klantigare..

Jag krossade min egna näsa.

Hur? Jag är inte säker på om jag vill skriva det, men jag gör det ändå. (visst finns det en ångraknapp?) Idrottslektionen var slut, och några av oss passade runt på en fotboll i väntan på att folk hämtat sina väskor ur platsen där man förvarar väskor under lektionen. I ett hörn fanns en tjockmatta, så jag tänkte att en bisse (hur fan stavar man det?) (vad jag menar är när man hoppar högt upp i luften, ligger helt paralellt mot golvet i luften och sparkar bollen så att den åker bakåt) inte vore helt fel. Så jag får en passning, hoppar högt, lyckas med bissen, lutar mig något för mycket framåt i sparken, får knät i näsan och voilá (jag kan inte franska) så har jag en krossad näsa.

Först kändes det skumt. Det fortsatte att kännas skumt och det gör det fortfarande, men det började efter några sekunder att blöda också. Det blödde en hel del. Jag hade blodspår ända ut i toaletten, där inne satt jag med papper i näsan och huvudet lutat bakåt och tryckte på näsan åtminstone tio minuter. Sen var det lugnt. Eller mer i alla fall. Blodiga kläder, skor, ben, armar, ansikte m.m. var kanske inte så lugnt, men det var idrott så duschen var ändå ett måste. Jag upptäckte en blodfläck på kallingarna också, det var lite kul. Under denna upplevelse kom jag o tänka på en massa roliga skämt om näsan, och folk var inte sena att roa sig på min bekostnad.

Men det bjuder jag på, jag heter trots allt Eric (med krossad näsa)!


Dagens visdomsord, lägg inte näsan i blöt - det kan göra ont!

måndag 11 februari 2008

Första bloggen

Jahapp, en blogg då.. som om jag inte sitter tillräckligt vid datorn utan en? Aja..

Hej välkomna och godkväll! Jag heter Eric och detta är min första blogg (nej, jag skriver inte för AA). Ett sätt att starta vore att berätta om mig själv, men det orkar jag inte skriva om, dessutom kommer det nog märkas hur jag är i det jag skriver. So hey ho, let's go!

Varför börjar jag blogga då? Det vet jag inte själv, inte helt iaf. Mest gör jag det för att jag inte orkar plugga matte, det är rätt så trisst att göra det. Så en verklighetsflykt i två sekunder verkade frestande. En annan sak är det att när att jag ska komma ihåg vad jag tycker och tänker, så om någon undrar över min åsikt i någon fråga kan jag glatt hänvisa dem hit och jag slipper tänka mer än nödvändigt. (att jag inte kom på det tidigare!) Vad kan man mera ha för nytta med en blogg..? Jo när jag berättar för mina barnbarn att när jag var i deras ålder, då gjorde jag detta (skicka länk ur denna blogg till barnbarnens datorer som de har med sig i storleken som en ipod micro nino mino nano ångström) och så slipper jag slitagekostnader på löständerna. Detta är ju perfekt!

För att ta nåt lite aktuellt så sitter jag lite småkrasslig och har spenderat en helg i mitt rum. Värdelöst.. Men något positivt är att jag har haft tid att göra helt värdelösa saker, t.ex. komma på en top-tre lista över de bästa musikvideorna. Här är den:

Belive - Chemical Brothers
Otherside - Red hot chili peppers
19/2000 - Gorillaz

Jag har inte lagt ner alltför mycket forskande inom detta dock, om ni har bättre förslag så kommentera gärna!

Det var allt till och börja med, nu ska jag marknadsföra min blogg. Adios amigos!