Inte vad ni tror

Blundar.. vaken sedan länge, men blundar fortfarande. Inte för att fly verkligheten, utan för att uppleva den. Ljudet av rörelserna i köket, familjen stressar på som vanligt. Värmen av rummet som värms upp av den tidiga morgonsolen. Sötman i munnen vid tanken på en maffig frukost. Lukten av ens egen kropp.
Öppnar ögonen, ett ben i taget, sakta och försiktigt, ner mot golvet. Lika sakta och omsorgsfullt väljs dagens kläder. Shorts, T-shirt. Svart och vitt. Mot badrummet, in i duschen. Påklädd, de färdiga skogaholmslimporna på bordet, ost och utan smör, juice-glaset i handen. Frukosten njuts till fullo. Lägger sig i sängen igen, blundar, funderar, drömmer sig bort.
Utan att öppna ögonen letar sig handen fram över nattduksbordet. Fingrarna omsluter mobilen, som höjs över ansiktet. Öppnar ögonen och letar i namnlistan, hennes namn står såklart först. Det har setts till. En, två, tre signaler går. Den fjärde bryts mitt i, hon grymtar i nyvakenheten en hälsning. När hon förstår vem som ringt vaknar hon till direkt, glädje utstrålar den lilla plastapparaten. Att säga att de talar länge är fel, de skrattar, skämtar, skvallrar utan att tiden sätter några spår. De kommer fram till att ses, hon ska komma och hälsa på.
En evighet i sinnet senare möts de, hon knackade på och dörren öppnades. Hon bjöds inte in, utan istället fick hon sällskap den väg hon kom ifrån, ut i solskenet som stekte asfalten. Hon leddes, med en hand runt midjan, till vägar hon aldrig gått, men visste att det var säkert. Inte en enda fråga ställdes om vägen, hon litade på sin följesslagare till fullo. Hon visste att hon snart skulle få se en plats som värderades högt av den hon älskade.
Mygg, flugor, bin, getingar, festingar, absolut inget som var i tankarna. Runt den övergivna röda byggnaden, längs med den lilla bäcken i den gamla skogen. Denna följdes, tills en glänta uppnåddes. En glänta där gräset växte vilt, men lågt nog för att ligga i den. En glänta där eken i mitten sades vara nästan ett millenium gammal. En glänta där ljudet av staden var lika avlägsen som byggnaderna.
Sångerna som han sjungit hela vägen för henne upphörde. De såg varandra. De behövde inte längre sång, inte ord, inte de små leendena de alltid hade när de såg varandra. Hon lade sitt huvud mot hans bröst och höll om honom. Han stod upp med henne i sin famn, strök henne i håret, och blundade. Hennes andetag kändes, den var lugn. Hur länge han blundade vet han inte, om det var ett ögonblick, en timme, ett liv, gick inte att säga. All tidsuppfattning var borta. Men aldrig hade han kännt sig så levande som då.

The hurricane took my cat away

I wrote my first song this year that I actually decided to save. Based on what could very well be the name of my band if some people were more open to good and weird names. Anyways, I still have to figure our some bad guitar stuff for the song though.

Recent days I've been home for a couple of reasons, and I have been able to do a lot of thinking. I want to make a long journey, cause in this moment, I'm really really frustrated how things are going in my life. As I see it now, I have three options for long term journeys.

I could make a trip to Sri Lanka or India and do some volunteer working. According to someone I met during a party were I was a little bit dizzy, it wouldn't be that expensive. She had been in India for 4 months and all she had to pay for was the flight there and her weekend fun. Living and getting something to eat would include in the work. Since I've pretty much decided not to study medical, this would be a good option to try out one of my dreams, to help people in need.

I could also join one of my closest friends, who's dream is to open a resturaunt in Berlin. We could be up to four of my friends living there together and that would be rather awesome. Berlin is one of the greatest cities in the world and I wouldn't mind working in Germany for some time. Und wenn ich da bin, kann ich "Ik bin ein Berliner" sagen. (wich means "I'm a donought")

My third choice would be the states. I've always had a soft spot for the east coast in the states, especially around the Philly area, were I could watch the Flyers (another of my big dreams in life is to see them play). I have found out that there's a Swedish museum in Philly that I could work for, I have pretty decent knowledges of Swedish history and I would likely have a lot of fun working there. And since I'm from the Swedish slum, Killadelphia would be no match for me (eh, yeah right).

So, as I take the role of the cat, I'll wait for chance and randomness, wich would be the hurricane, to come and take me away.

Love, music and a little bit of both

Late spring here in Uppsala, as I reflect over my life. Since my life is totally pointless anyways I won't bother you with it.

Instead I will spread the news about 4 guys here known as Frantic Sunday. They've been playing together for 8 months now and they are touring around in Sweden and growing bigger every day. They play a kind of happy pop rock, wich they make even better live as they have the rare ability to make a crowd electrified.

So click the link for some good music, and help me to spread it out if you like it. I'm pretty sure you will. Cheers!
http://www.myspace.com/franticsunday

My beutiful name

Another may 18. have passed. That day is special only because of my name. As most Swedes know, every day is connected to one or two names. May 18. is the day when people recognize my name, Eric (or Erik as it says normally, but everyone knows people spelling Erik with a K are gayish.)

This tradition is rather Swedish I would guess. People sending texts and saying "oh, happy name's day!". I don't know why you should treat a name specially once a year, but Swedes have always been keen to add odd traditions that includes lots of booze or gifts. In this case gifts. The gifts are usually shitty, like you get a set or earplugs if you're lucky. The corner of a chocolate bar is the more common thing to give someone. Or you get someone a glass of water, it is his name's day after all!

Well, my name means "lone ruler". I guess it has some random germanic history behind it, but I haven't bothered to look that up. I don't care either. What I do care about is that I missed a party for everyone called Eric/Erik, wich I would love to attend to, but whatever.

I might add that I like my name. I like when girls call my name and add an "oh"-sound before. Makes me feel special. Or something. I've been up for too many hours know..

Fish sticks!

Been a while since I last wrote anything here. Since last time, I've come back from Germany, I've started studying rhetorics, I've been in Amsterdam, and I've had a total failure of a dating thing, in true Eric style. Not so much in other words.

Yesterday, I held an improvised speach about fish sticks. Here's what I said, granted my memory recalls everything.

- Jag jobbar som mattant. Som mattant har man ett häktiskt tidschema att hinna med, speciellt när man är ensam i köket som jag är. Vissa maträtter är bättre att arbeta med än andra, och den bästa maträtten som finns för en mattant, skulle jag vilja hävda, är fiskpinnar.
Fiskpinnar skräpar inte 300 låg-o-mellanstadielever ner lika mycket med, som till exempel alla dessa grytor och potatisbullar gör. Det går även väldigt fort att diska undan fiskpinnarna, vilket gör rätten till en utmärkt maträtt för mattanter.
Nu jobbar inte alla här i världen som mattanter, men jag ber er tänka tillbaka till tiden då ni var små och själva gick i skolan. Jag minns alla dessa suckanden om "nej, inte fisk igen!", då fisk var på matsedeln en gång i veckan. Men varför? Fisk är ju så gott!
Om vi inte fått fisk så ofta hade folk istället klagat på att vi fick det för sällan, och det hade ju varit värre! Dessutom gör fisk en smartare också, som många fiskätande forskare har hävdat!
Fiskpinnar.. tänk tillbaka kära vänner. Tänk på dessa gyllenbruna små saker som förgyllde våran barndom. Tänk på hur de spelade med smaklökarna, ett njutningsfullt spel. Tänk på dem, tänk på fiskpinnarna som formade dig till den du är idag. Ja fiskpinnar, vad vore livet utan dem?