Jag vet faktiskt inte när jag skrev senast, jag skumläste lite mitt senaste inlägg och det verkade djupt, och troligen låg en känsla där som jag inte associerar till just nu. Men men, back on track.
Anledningen till min universala comeback är väl inget annat än att jag sitter hos en nära vän och blev uppmuntrad till att skriva något, så det är väl det jag gör. En annan anledning, som jag fick reda på under skrivandets skede, är att skriva om promenader, som jag snart ska ta en av.
Promenader, varför? Av vilken anledning går man, utan ett direkt mål, utan för gåendets skull? Motionen? Nej, om man använder det som en seriös anledning så måste det finnas oerhört bättre sätt att bränna fett, förbättra kondition eller bygga muskler. Kanhända att man promenerar för umgängets skull, som ett sätt att umgås när prata känns viktigare än det man annars skulle kunna roa sig med. Men denna förklaring skulle inte hålla för den som promenerar själv, så länge man inte lider av dubbla personligheter, vilket kanske fler än vad man tror gör, but that's not the point.
Det meditativa är nog det som lockar flest, då en promenad inte handlar om att gå lika mycket som att ventilera de tycken och tankar man har. Det finns de som menar att en promenad i sällskap inte kan innehålla denna meditativa del, men där håller jag inte med, av två skäl egentligen. Dels finns det de man kan promenera med, utan att nödvändigtvis ha en faktiskt dialog, utan där ett tyst samförstånd är allt som förenar de två promenerande. En annan sak, som lätt förbises, är den meditativa delen av att ventilera tycken och tankar sinsemellan. Ibland krävs en dialog för att väcka de brännpunkter man lätt förbisett i sina egna tankegångar. Detta är förstås skitsnack, men det är fortfarande trevligt med promenader, för jag är en stalker som jagar folk när de inte vet om det (ligger lite i definitionen av en stalker). Med andra ord ska jag ut och stalka min nära vän, vars hus jag befinner mig i just nu. Tihi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar